ERIK OM FILMEN

När vi nu faktiskt lyckades färdigställa vårt mest ambitiösa projekt någonsin i Svarta Madam, vore det ju nästan korkat att inte spinna vidare på storyn och göra en uppföljare. Redan när vi satt och spånade på idéer om den första filmen, hade vi vaga planer på en trilogi där uppföljarna alla skulle ha en lite egen stil. När vi sedan hade börjat premiärvisa Svarta Madam och känt oss nöjda med den, blev det allt mer uppenbart att vi skulle göra en uppföljare snarast. Vi samlade ihop några av de bästa idéerna och beslöt oss för att filma redan till sommaren samt våga oss på en mer improviserad stil den här gången. Med andra ord skulle vi inte vara lika bundna kring ett manus, utan istället försöka arbeta i gammal god Shadowkiller-anda.

Eftersom Marie inte tycktes ha blivit allt för avskräckt av att jobba med oss första gången, blev det självklart att historien skulle bygga vidare på hennes karaktär och hur hon försöker starta ett nytt liv efter tragedin hon var med om. Naturligtvis dyker Svarta Madam upp igen, men vem är det som döljer sig bakom masken den här gången? Eller är det tom så att den ”riktiga” Svarta Madam klivit ut ur sin spegel? Vi försökte leka en hel del med folks förväntningar, samt använda en hel del gamla idéer som vi aldrig riktigt hittat användning för tidigare. Att vi skulle inleda filmen med en ordentlig passning till Viljay the 13th pt. II kändes så självklart att det knappt var något vi valde ens.

Inspelningarna var något jäktade då vi hade ett annat projekt i luften samtidigt, men den betydligt mer tillbakalutade inställningen gjorde att jag slapp oroa mig lika mycket som då ettan spelades in. Vi flimade det vi behövde, även om vi tvingades till några omplaneringar och strykningar i sista sekund. Johnny fick göra sin debut i våra filmer och jag tycker han klarar av sin roll perfekt, även om han inte fick speciellt mycket att gå på. Han var även en väldigt viktig del av pusslet då han kunde skjutsa runt oss mellan de olika platserna, även om han samtidigt jobbade en hel del.

När jag tittar på det färdiga resultatet måste jag säga att jag är nöjd och filmen fyller verkligen sin funktion precis som vi hade hoppats. Den är ju inte lika genomarbetad som sin föregångare och bleknar i jämförelse, men som uppföljare tycker jag den tar storyn åt ett bra håll. Inledningsscenen tycker jag definitivt är den som är bäst. Den blev mer eller mindre exakt vad jag hade hoppats på och sätter på många sätt stämningen perfekt. Att det sedan kanske inte är lika bra fortsättningsvis kan man ha överseende, då det minst sagt blodiga slutet kommer.

/ Erik Nyström

MAGNUS OM FILMEN

Efter den överväldigande bra kritiken vi fått för Svarta Madam så kände vi att vi inte hade berättat klart historien om karaktärerna i den filmen. Så vi ville berätta mer om vad som verkligen hände med Jenny Molin efter historien med spegeln som exploderat i hennes ansikte.

Så vad vi gjorde vara att vi skrev ett manus som cirkulerade runt Maria som flyttat hem till Umeå och startat ett liv med sina gamla kamrater.

Filmandet var hektiskt för vi filmade El Daño: Detet samtidigt och vi hade bara två och en halv vecka på oss att färdigställa båda filmerna. Men det hela gick ändå förvånandsvärt bra och filmen blev ändå väldigt lyckad. Jag gillar särskillt scenen med motorsågen.

/ Magnus Johansson