ERIK OM FILMEN

Bakgrunden till den här filmen är en idé som sträcker sig långt tillbaka. Någon gång på det glada 90-talet kom vi på vilken elegant idé det skulle vara att utnyttja konceptet med leken svarta madam till en skräckfilm. Grundtanken var då något i stil med Candyman, det vill säga ett slags övernaturligt väsen som existerade i speglar och dödade de olycksaliga stackare som råkade locka fram det. Idén låg och grodde i våra huvuden tills vi sommaren 2002 gravt överdoserade på gamla slasher-filmer i stil med Prom Night och Halloween. Vi kände att vi ville göra något liknande själva och snart hade vi kombinerat våran gamla Svarta Madam-idé med detta. Alla övernaturliga inslag fick stryka på foten och en enkel grundstory hamrades ganska fort ut.

Vi bestämde att vi skulle filma den sommaren därpå och under hösten satte jag mig ner och började arbeta på ett manus. Det tog några månader av ganska ineffektivt skrivande innan jag hade fått ihop en aningen svajig version med en ganska komplicerad slutstrid. Under tiden arbetade jag och Magnus på var sitt håll med att hitta skådespelare och mycket tack vare min gode vän Marcus hittade vi relativt snabbt skådespelare till de två stora kvinnliga rollerna.

Under våren och sedermera sommaren 2003 började vi bearbeta manuset samtidigt som jag arbetade ihop ett slags inspelningsschema. Under planeringen av det schemat började jag inse att det var fruktansvärt mycket som skulle spelas in på den ganska korta tid vi hade på oss. Magnus skulle dyka upp i mitten av Augusti och vara på plats i ungefär två veckor. Det gällde att passa ihop olika skiftarbeten med varandra och försöka hitta lediga kvällar. Jag hann med att börja gruva mig rejält innan det var dags.

När inspelningarna väl kom igång gick det mesta egentligen ganska bra. Skådespelarensemblen är nog den sympatiskaste vi arbetat med och allt samarbete fungerade faktiskt väldigt smärtfritt. Alla samarbetade bra och ställde upp på vårat pressade schema fullt ut, så jag slapp i alla fall oroa mig för den biten. Däremot dök det upp andra små orosmoment på vägen, som en kraschad bilruta och undanstuvat stöldgods på en av inspelningsplatserna. På det hela taget gick det hela ändå relativt bra och efter att jag filmat lite i Umeå några veckor senare var allting färdigt.

När jag hunnit med att se den ett antal gånger måste jag väl säga att jag är nöjd med slutresultatet. Kanske är den aningen för lång och innehåller några dialogpartier som blir lite utdragna, men det får man försöka leva med. Det jag gillar mest med den är just att den faktiskt känns ganska proffsig i utförandet. Specialeffekter, klippning, kameraarbete och användandet av musik är nog det bästa vi har åstadkommit hittills. Vi har lyckats göra en del obehagliga scener och även en del hyggligt effektiva cheap scares. Däremot kanske inte historien och framför allt dialogen känns lika bra. Skådespeleriet är aningen ojämnt, även om jag själv är mer nöjd med min prestationen här än i tidigare verk.

Svarta Madam är i min mening inte våran bästa film, men det är definitivt en av de bättre och den som ser mest avancerad ut. Jag gillar att vi gjorde de ganska slafsiga effekterna och verkligen försökte visa så mycket som bara är möjligt. Hade vi gjort det hela mer barnvänligt hade det nog bara känts platt. Ambitionerna var våra högsta såhär långt och filmen ser väl ungefär ut som jag tänkte mig. Kan vi ta med oss vad vi lärde oss med Svarta Madam till nästa film kommer vi definitivt ett steg närmare vårat stora mästerverk.

/ Erik Nyström

MAGNUS OM FILMEN

Slasherfilm. Efter en lång semester då jag och Erik såg all slasherfilm vi kunde komma över så ville vi självklart göra en själva. Vi analyserade vad vi hade sett och kom på att det fanns vissa element som bara skulle vara med i våran film. Ett spratt som slutar med att någon måste hämnas. Vi ville även ha med vissa klassiska scener från de allra bästa filmerna vi sett i genren. Därifrån kom vi på en historia som lånade namet från en gammal idé vi hade som handlade om leken Svarta Madam.

Denna film var lite speciell för mig för att det är den första filmen som vi filmat som jag inte var så involverad i manuset. Det var roligt att se om man kunde göra bilder till vad Erik hade skrivit.

Filmen blev trots sitt dåliga ljud definitivt en av våra bästa. Den kändes på nått sett som en riktig film. Mycket hade nog med längden att göra. Vi blev till slut till och med tvugna att klippa bort scener för det blev liksom för mycket, vi gör ju ändå kortfilmer...

/ Magnus Johansson