ERIK OM FILMEN

Är det någon av filmerna som sticker ut, så är det väl egentligen den här. För det första så hade vi samlat en hel ensemble med skådisar den här gången. Utöver det vanliga gänget hade vi bjudit in fyra nya ansikten ur våran bekantskapskrets, vilket ju gav oss möjligheter till fler mord än tidigare.

Sedan är anslaget väldigt annorlunda i filmen, då det stundtals nästan känns som en dokumentär. Faktum är att många av scenerna är ganska improviserade och vi lät helt enkelt filmen få gå den väg den vill. Till exempel så är hela fikascenen fullständigt autentisk och kanske inte ens menad att ingå i filmen, samt att upprinnelsen till den berodde på ett infall från en av skådisarna.

Det blir en hel del lite mer komiska situationer, en del avsiktliga, andra inte. Personligen är jag väldigt förtjust i Robert och Stefans synnerligen buttra dialog medan de spelar kort. Även Carl-Johans synnerligen lättsamma agerande när jag stapplar ut ur skogen och dör framför deras fötter är ju minnesvärt.

Filmen är för övrigt inspelad ute i Larss sommarstuga, och tog drygt en dag att göra. Problemet blev som vanligt att vi drog ut på tiden mer än vad som egentligen är att rekommendera, vilket ledde till att de flesta var less och på dåligt humör under de sista skälvande scenerna. Jag kan då själv säga att jag mest traskande omkring längs stranden en bit bort och lät de övriga filma färdigt.

Ska jag försöka rangordna filmen mot de övriga är det nog faktiskt den näst bästa. Det är väldigt lekfullt och avslappnat med musik som faktiskt passar betydligt bättre än vad man skulle kunna tro. Skulle jag ändra på något vore det nog att kanske dels att ta bort grynigheten, men även ha fortsatt inspelningarna dagen därpå. Då kanske vi hade kunnat ge den ett mera värdigt slut, istället för att mest bara låta de dö ut på grund av leda.

/ Erik Nyström

MAGNUS OM FILMEN

Dagen började med att vi åkte förbi slakthuset och bad om lite grisblod. Vi fick en stor hink med blod, tackade och drog vidare. Sedan bar det ut i Lars stuga för att filma. Detta var första gången vi hade fler än 4 skådisar och vi hade en miljö som till viss del påminde om Fredagen den 13:e.

Det som sedan hände var märkligt. Vi gjorde nämligen en film som fick en väldigt dokumentär känsla. Detta berodde både på den usla bildkvaliten och att vi hade väldigt lite med tid. En dag för att döda alla dessa männskor.

Jag gillar verkligen filmen och tycker att den har många ljuspunkter. Tex humorn och blodet. Men jag har lite svårt för slutsriden. Den är lite töntig.

När jag ser den igen många år senare så fattar jag faktiskt inte hur vi fick ihop förtextskollaget, det är bilder på bilar innifrån, från andra bilar och även från sidan av vägen. Att vi hann med allt det utan att stänga av vägar är otroligt.

Slutligen vill jag varna alla filmskapare från att använda riktigt blod i filmer. Kommer det in i kroppen kan man få likförgiftning och det låter ju inte så kul.

/ Magnus Johansson