ERIK OM FILMEN

Det tog ett tag innan vi lyckades komma oss för att göra en tredje film, varför minns jag inte. Den här gången valde vi att spela in den i mina föräldrars hus, men skådespelarna var alltjämt desamma.

Personligen tycker jag att den här är några strå vassare än vad tvåan var och det var även betydligt trevliga att spela in en film inomhus. Visst kanske vi förstör allt vad som skulle kunna vara ett spänningsmoment med att inleda filmen med att visa Shadowkiller traska fram ur skogen och fram till huset, men det fungerar ändå.

Här fortsätter vi med att hålla filmen lite lagom småkul hela tiden, med Larsas ständigt återkommande dialekter och Carl-Johans oärliga pokerspelare. Hur vida hans karaktär i den här filmen är samma som överlevde tvåan låter jag vara osagt, just sådan logik får man faktiskt skjuta åt sidan i dessa filmer.

Av någon anledning är det alltid jag som lyckas bidra med de mer minnesvärda inslagen, vare sig det är bra eller dåligt. Den här gången får jag det att låta som att mitt proppskåp verkligen är något att skryta om, en replik som hänger med än idag faktiskt.

Även i den här filmen finns det en hel del mindre lyckade inslag, som vi kanske kunde gjort annorlunda: Shadowkiller står och trycker under en hatthylla, för att i klippet efter det försvinna i tomma luften. Vid ett tillfälle är kameramannen fullt synlig i en spegel, och om jag inte tar fel så har jag helt plötsligt på mig en annan tröja när jag ligger död.

Jag gillar ändå den här filmen, trots att den fortfarande lider av en samma förvirrade misstag som de tidigare två. Här har vi lyckats göra den småkul, utan att bli allt för fånig. Samtidigt är morden lite mer övertygande än i tvåan och vi vågar oss på lite mer fantasifulla grepp. Definitivt inte den bästa, men lång ifrån den sämsta och så vitt jag minns var den även ganska trivsam att spela in.

/ Erik Nyström

MAGNUS OM FILMEN

På något sätt så gillar jag denna film. Jag måste ha sett denna film flest gånger. Jag får en känsla av att detta är hur Shadowkiller film ska vara. Jag gillar att vi höll oss inomhus så att det inte går att fly någonstans, för man vet ju att i skräckfilmer är det väldigt svårt att lämna ett hus :)

Jag måste erkänna att där Lars får på sig Shadowkiller overallen och masken så får vi helt plötsligt en mycket mer otäck mördare. Jag brukar ju annars spela mördaren men när jag ska dö brukar Larsa få hoppa in och jag blir alltid lika imponerad av hur onskefull han ser ut i utstyrseln.

Denna film innehåller även ett slag som jag får i magen av Carl-Johan när jag står i garderoben. Det slaget är ett av de hårdaste Carl-Johan har utdelat i våra filmer. Det är ofta dem sakerna som jag minns tydligast för jag gillade verkligen "stuntjobb" då och för mig innebar det ofta att resten av truppen slog mig en massa. Men det var kul.

Under scenen då Shadowkiller skulle ha kniven i ögat. Så lossnade en stor bit plast från hjälmen och föll rakt in i ögat. Det gjorde verkligen svinont.

Som sagt bra Shadowkillerfilm för utom det låååånga kortspelandet i början.

/ Magnus Johansson