ERIK OM FILMEN

Av alla de filmer som vi gjort, måste jag nog säga att Mortis Finalis på flera sätt är den viktigaste. När vi bestämde oss för att spela in den under sommaren 2001 hade vi inte gjort en film på tre år och den vi gjorde då var vårat största misslyckande någonsin, ”Some zombies wander by mistake”. Vi var med andra ord inte riktigt på topp, men det kändes däremot väldigt motiverande att återigen få filma.

Jag och Magnus kom överens om att han skulle komma upp till Umeå under några dagar under hans semester, så skulle vi se vad vi kunde improvisera ihop. Själv var jag socialbidragstagande dagdrivare och hade mer fritid än vad jag egentligen behövde.

Vi bollade olika idéer mellan oss under våren, och vi var ganska överens om att vi skulle göra något i stil med Shadowkiller, fast med någon annan slags mördare och kanske ett något seriösare upplägg. Med tiden förvandlas det hela allt mer till en slags giallo och vi började ha en ganska klar bild av vad vi skulle göra. Visserligen fanns det aldrig något manus, men det kändes ändå som att vi lyckades ha rätt bra koll på det mesta.

Eftersom filmen spelades in på min hemmaplan föll lotten på mig att samla ihop ett gäng som kunde vara med och agera. Det blev idel oprövade kort för oss och inspelningarna flöt väl kanske inte på så bra som man kanske kunde önska, men när man ser det slutliga resultatet måste man ändå vara nöjd.

Som jag sa, så flöt inspelningarna kanske inte på som vi hoppats. Det berodde till stor del på att våra skådespelare hellre njöt av sommar, sol och bad än filmade. Vi tvingades även trimma bort en karaktär ur handlingen och slutet är faktiskt väldigt improviserat även om det kanske inte märks.

Vi hade även planer på att experimentera en hel del med effekter som vi huvudsakligen gjorde med hjälp av gammal hederlig trickfilmning. Scenen när Magnus blir halshuggen inne i badrummet var ursprungligen betydligt djärvare. Genom att lägga bilder på bilder hade vi tänkt visa när huvudet lossnar från kroppen, men resultatet blev inte riktigt vad vi hade hoppats på tyvärr. Det hela såg fruktansvärt platt ut och blev mer komiskt än skrämmande, så filmen fick klara sig utan den sekundlånga sekvensen.

Titeln är väl egentligen ett kapitel för sig också, som kom från något som Magnus tyckte sig ha hört i en låttext. Det lät som en ganska tuff giallo-aktig filmtitel, så vi behöll den även efter att det visat sig att det inte alls var det som de sjöng i låten. Det borde ändå betyda något i stil med ”död” och ”slut”, antar jag.

Som jag skrev inledningsvis så anser jag att Mortis Finalis är den viktigaste film vi gjort. Dels så var det ju en comeback efter tre år och sedan så blev resultatet bättre än vad jag någonsin vågat hoppas.

Filmen är väldigt kort och koncis. På grund av den ganska knappa tiden vi hade på oss, skalade vi bort alla onödiga scener och trots det fungerar filmen så pass bra som den ändå gör. Folk som jag visat den för har tom blivit förvånade över vem som faktiskt är mördaren, och det är inte så illa att hinna med att luras på tio minuters film.

Skådespeleriet är väl ungefär som vanligt i våra filmer, men med ett litet undantag. Johannes agerar överdrivet dramatiskt mest hela tiden, och improviserade ihop både sitt eget och Magnus namn. Han kom även med idén eller kanske snarare infallet att ta av sig linnet när han svarar i telefon. De små toucherna gör filmen både lite roligare att titta på och samtidigt härligt bisarr.

Mortis Finalis är en av våra bästa filmer, kanske tom den allra bästa. En av de filmer som jag helst visar för andra, då jag ibland nästan kan känna mig lite stolt över den. Sedan känns det även som om den har satt en standard och slags milstolpe som vi kan fortsätta att utvecklas från.

/ Erik Nyström

MAGNUS OM FILMEN

-Vi ska göra en giallo!
Det var det ända jag och Erik hade bestämt oss för. Att det sedan enligt mig skulle bli vår bästa film hitills hade vi inte en tanke på.

Idén var att ta idéer från Dario Argentos filmer och sedan göra en enkel film utan direkt något avancerat manus. Så det vi tog var idén att en person ofta blir vittne till mord i Argentos filmer och de blir ofta inkastade i mördarens liv. Antingen vill de lössa morden själva eller så blir de själva jagade av mördaren.

Så vi kastade in allt vi kunde från Argentos filmer som tex svarta handskar, riktigt brutala mord och så skottet genom nyckelhålet är en direkt hyllning till Opera som var den första Argento-filmen jag såg.

Inspelningen var mycket trevlig för mig. Vi var i en ny stad (Umeå) och filmade och jag fick jobba med folk jag inte kände och testa det. Vissa scener skrevs på morgonen medans vi väntade på skådespelare, så det var mycket kul att se filmen växa fram medans den gjordes.

Mortis finalis blev en nytändning för oss som filmskapare efter 3 års uppehåll och det var en väldigt viktig film för mig. Det var även starten på en ny inriktning för oss som resulterade i Svarta Madam som jag ser som en spirituell uppföljare till Mortis Finalis.

Det är riktigt synd att vi inte kan lägga upp denna film på hemsidan eftersom att vi använder befintlig musik i den som vi inte fått rättigheter till. Både den här och Svara Madam är filmer jag verkligen kan visa för folk och inte skämmas, trots dåliga tekniska förutsättningar som ljud och brusig bild.

/ Magnus Johansson