ERIK OM FILMEN

Ibland tror jag att vi är som bäst då vi improviserar så mycket som möjligt. Magnus blev arbetslös och bestämde sig för att åka upp till Skellefteå någon vecka, vilket ju var en möjlighet till film vi inte ville missa. Vi började prata om zombiefilmer och snart hade vi fått för oss att se vad vi kunde hitta på med lite schysst make-up. Samtidigt hade vi ju liksom lite revansch att kräva då vi mer eller mindre misslyckades fullständigt förra gången vi vågade oss på den genren. Magnus anlände i Skellefteå med kameran och efter en kvälls antecknande hade vi ganska klart för oss vad filmen skulle handla om och hur vi skulle gå till väga. En rape/revenge-historia med en zombie som nyckelkaraktär! Vi skulle även försöka oss på att vara mer provocerande än någonsin, ta ett steg upp från blodorgierna i Svarta Madam och pröva på något mer eller mindre helt nytt.

Då vi hade ont om tid valde vi att hålla den så minimal som möjligt och kallade enbart in Robert som skådespelare förutom mig och Magnus. Sedan delade vi upp det hela på ett ganska smart sätt, med två egentliga inspelningstillfällen och gott tid att tänka igenom allt. Först åkte vi ut till Brännfors och samma gamla skola där vi spelade in Some Zombies Wonder by Mistake, för att göra en liten återanknytning till den filmen. Sedan tog vi några zombie-scener vid en lada hemma hos Vilja, som sedermera kom att medverka i El Daño. Resterande del av filmen gjorde jag, Magnus och Robert under en ganska hektisk Lördag hemma hos Therese föräldrar.

Jag gillade verkligen friheten och skaparglädjen vi hade när vi filmade, då tid aldrig riktigt blev ett problem utan vi kunde experimentera oss fram till olika lösningar. När man slipper sitta och oroa sig för att en massa skådisar ska ha tråkigt eller bli irriterade jobbar man i regel alltid som bäst, och jag tror det syns ganska tydligt i filmen att vi mer eller mindre kunde göra som vi ville.

När Magnus sedan började klippa filmen fick jag via mejl rapporter om hur han enligt egen utsago tappat förståndet och klippt ihop den helt vansinnigt. Jag gillade ändå vad jag hörde, då det känns som en liter mer udda film än vad vi tidigare gjort. Det strikt linjära och okomplicerade berättandet slopades till förmån för en ramhistoria med början och slut, men en mittendel som snarast för tankarna till musikvideo. När jag väl fick se det färdiga resultatet kändes det otänkbart att klippa filmen på något annat vis än vad som nu är gjort.

Mata ej Zombien är tveklöst både det mest bisarra och provokativa vi gjort i skrivandets stund. Vissa sekvenser är det faktiskt tveksamt om jag någonsin vill att någon annan ska få se! Samtidigt är det kul att ha tagit saker till sin absoluta spets och gjort något annorlunda, även om vi inte lämnat det område vi vanligtvis arbetar inom. Jag gillar verkligen sättet vi gjorde den på, och även om den kanske blir meningslös i sin brist på ordentlig story eller dramaturgi, gillar jag den. Den är trots allt precis lagom kort, och ser snygg ut mycket tack vare att vi använde oss av ganska noggrann ljussättning för en gångs skull. När den väl fått musik som vi äger rättigheterna till känns det som den första filmen vi kan skicka ut till amatörfilmfestivaler, även om vi aldrig kommer kunna visa oss där…

/ Erik Nyström

MAGNUS OM FILMEN

Mata ej zombien var en film som vi kom på på kort tid för att ha något att göra när jag skulle komma upp till Skellefteå i ett par veckor. Vi hade vid tillfället en hög med filmer som var i planeringsstadiet, men de var alla större projekt och vi hade inte tid att ro i hamn något av dem.

Jag hade sett lite av de nya zombiefilmerna där ute. Så mitt zombiefilmshjärta hade börjat slå lite igen så vi kom snabbt på att vi skulle göra en liten zombiefilm. Det fanns en idé som jag hade haft sedan länge som handlade om en ensam zombie som blir mobbad för sitt långsamma beteende. Jag hade en idé med en zombie som blev mobbat av ett killgäng som spelade fotboll och sparkade bollen på zombien.

Just innan vi skulle göra filmen hade nyheten om hur amerikanska soldater behandlade fångar i fängelser i Irak. Detta utvecklades till en historia som blev mer och mer seriös och otäck. Man kan säga att vi ville göra en film som komenterade hur soldaterna i Irak dehumaniserade de irakiska krigsfångarna och behandlade dem som djur.

Vi har länge funderat på att vår andra film Some Zombies Wander by Mistake skulle vara en del i en triologi. Därför när vi ändå skulle göra en zombiefilm så valde vi att filma vid samma skola som Some Zombies.. spelades in i. Vi sydde även löst ihop historierna genom att tala om en zombieepedemi som startades i Some Zombies....

Själva inspelningen flöt på bra. Vi filmade runt zombien så mycket som möjligt innan vi var tvungna att sminka upp mig. Jag var sminkad två gånger under inspelningen och tyvärr var första gången ganska dåligt sminkat, så zombien i filmen har två olika slags sminkningar i filmen.

Filmen innehåller de jobbigaste scenerna vi någonsin gjort. I våra andra filmer har vi mest mördat folk ganska snabbt. Denna film innehåller dock mer tortyrelement och psykiskt våld. Filmen innehåller våldtäktscener och de var de jag trodde skulle vara jobbigast att både visa och att filma. Men det allra sista vi filmade var en scen då en av människorna i filmen kissar på zombien (jag). Detta blev mycket otäckt både på film och inspelningen var lite jobbig. Jag kommer nog inte dricka apelsinjos (vilket fick göra rollen som kiss) på ett bra tag.

Filmen är våran mest experimentella film rent berättartekniskt. Jag gillar verkligen denna film, klippning och allt det jobbiga blandat med humor gör att filmen blir riktigt obehaglig. Det är nästan så man skäms, men det är också ett tecken på att vi lyckats med det vi ville åstakomma.

/ Magnus Johansson