MAGNUS OM FILMEN

Ibland är idéerna lite löjliga. Denna gång så kom vi helt plötsligt på att vi inte hade gjort en telefon-film förr. Vi hade väl sett Black Christmas och When a Strager Calls ett par gånger för mycket.

Sedan växte filmen till att handla om en mans kamp mot sitt förflutna och sina demoner.

Det finns två stora minnen från denna filminspelning:

Det första minnet handlar om att vi skulle ta oss till bussen som skulle ta oss till stugan där filmen utspelar sig. Vi var alla bakis. Framför allt jag och Erik. I synnerhet Erik. Vi kunde typ bara gå ca 50 meter innan Erik skulle lägga sig ned på gräsmattan eller springa in i närmaste skogsdunge. Detta höll på hela vägen till bussen. Själv vAr jag bakis på det rättretliga sättet, fan vad jag var sur för att jag fick bära all packning när jag var minst lika bakis som Erik, tyckte jag då i alla fall.

Det andra minnet handlar om vår proviant. Varför köpte vi inte mer cola!? Vi satt en hel dag och skakade och grymtade ut ordet "cola" lite då och då. När vi sedan hörde att vi skulle få skjuss hem av en av Jennies kompisar så skrek vi till henne i telefonen "TA MED COCA COLA!!!". När hon sedan kom för att hämta oss hade hon med sig en Schweppes, EN SCHWEPPES!!! Ännu ett tillfälle då man kokade inombords, men eftersom att hon skjutsade oss så kan man ju inte klaga så här i efterhand.

Sen under en inspelning sekvens då vi var inne i snårig skog, så skrämde jag och Erik upp varandra så mycket att vi fick avbryta inspelningen.

/ Magnus Johansson